ett annat namn än mitt

idag har varit en bra dag.
Ja, denna dag har varit väldigt bra. Först så slapp jag skolan idag för att jag skulle springa skol-dm. Så jag kunde sova till tio. Det var skönt. Sedan vid klockan elva ringde Sanna mig för att fråga en rolig sak. Det är så här att våran skola har ett miljöprojekt som går ut på att vi i bilden målar plancher som ska skickas upp först till Stockholm och sen till Riksgränsen. Två elever ska med plancherna till Stockholm. Sanna är bäst i skolan på att måla så hn var självklar. Sedan sa bildläraren att hon fick välja vilken kille hon ville att ta med. Och hon tog mig! Så nu ska vi till miljöministeriet på fredag och träffa Andreas Carlgren, sveriges miljöminister. Han är faktiskt lite kool för han är sveriges första öppna homosexuella minister. Det är respekt. Nu tror ni säkert att de goda nyheterna var över, men icke sa nicke för Sanna skulle passa på och träffa sin farmor och var råkar hon bo? Jo, hon bor i UPPSALA!!! Så efter träffen med miljöministern så ska jag till Uppsala och vem ska jag träffa där? Jo, Hannah! Inte konstigt att jag blev glad och sen skulle jag springa dm och då sken solen och det var varmt. Så jag var glad och taggad och vann tävlingen och fick gå högst upp på pallen. Det var kul.
Är det roliga över nu?
Nej! När jag kom hem från tävlingen hade jag lite brottom för jag skulle på konsert. Kristian Anttila spelade på liseberg och jag hade velat se honom länge så det var superkul att äntligen få det.
Konserten var väldigt bra men lite för kort. Vi "pratade" lite med honom och sedan ska han gå och signera. Då tar han upp sin jacka och jag ser i ögonvrån att ett plektrum ramlar ut. Så jag tar det. Så nu har jag hans plektrum. Det är också kul. Sedan signerade han på min sko. Det är fint.
Är det roliga över nu?
Ja, det är det faktiskt.

Idag har varit en total skitdag. Jag var med mamma och skulle köpa skor till avslutningen och jag tänkte det kan väl inte ta så lång tid. Vi hittade skor direkt ch köpte dom. Sen så skulle hon köpa kläder och då ville jag ju inte vara med så jag tänkte att okej jag kollar lite skivor och så kommer det säkert inte kännas så länge. Men innan hon var klar så hade det gått tre timmar och skivaffären i frölundatorg är värdelös. Jag blev så trött av att inte göra någonting. Sen när jag kom hem så skulle jag börja med ett skolarbete men jag var så trött att jag fick gå och lägga mig. Jag sov en timme sen gick jag upp till datorn och satte på klassiskmusik och då äntligen lyckades jag börja och nu har jag faktiskt gjort halva arbetet. Så egentligen ska jag inte klaga.

Tänk om i hela världen sa att det var torsdag nu. Då skulle det ju bli det och jag skulle inte behöva lääängta i sju dagar. Men jag ska vara posiiv, för det värsta av allt är att inte ha något att längta till. Då blir ju livet helt meningslöst. Så alltså är längtan lite bra i alla fall.

Kolla! kolla! kolla! på detta för då kommer ni bli kära (om ni inte redan är det) och kärlek är ju bra!

jag är glad, för jag ska med alldra största säkerhet till uppsala nästa vecka. och det är tack vara felicia. SÅ JÄTTETACK TILL DIG!!!(fast du läser nog inte min blogg, inte vad jag vet iaf)
det kanske verkar som jag är lite besatt med det här med hannah och det är jag väl antar jag. för jag saknar henne något obeskrivligt mycket. så det är väldigt bra att jag får träffa henne nu.

en annan anledning till att jag är glad är att jag har lärt mig att spela ziggy stardust på min gitarr. jag älskar den låten. och jag älskar bowie. för han var så cool. om något är coolt så är väl det att som kille klä sig som han gjorde. yeah för androgyna människor! jag är ganska nöjd med den jag är och det är väl det det handlar om; att se ut som man vill. inte som andra vill. inte som modetiningarna, inte som kändisarna utan bara vad man själv tycker.

just nu har jag en totalt extrem musikperiod. jag lyssnar verkligen på musik hela tiden. just nu är det eldkvarns nya och så har jag lyssnat massa på jakob hellman. han är verkligen underbar. shout out louds blir det också mycket av. i fredags var jag på konsert med lokala band. tre riktigt bra band spelade. softer ride, from behind och batAAr (där min kompis spelar trummor). det var riktigt kul. jag älskar konserter.
jag ska få gå på way out west. det blir grymt kul.

nu var det länge sedan. och fanfanfan vad jag inte har orkat skriva här. men nu kommer väl någon sort sammanfattning.

den tjugosjunde april så åkte jag tåg och det stannade precis precis där jag alltid skulle vilja vara. där på perongen stod den personen som på något sätt har tagit upp en så stor del av mig att jag känner mig halv utan henne.
ja, jag och hannah  skulle få vara tillsammans i tre hela dygn plus två små snuttar. det var våra dagar. ingen kommer någonsin kunna ta dom ifrån mig.
att försöka beskriva är bara otänkbart eftersom det är något som inte går att förklara. det var dagar då allt var självklart men ändå spännande. och jag var hel för en liten stund.
känslan jag fick efteråt är lik den känslan man får när man har drömt något underbart och vaknar och långsamt kommer på att det just bara var en dröm.
skillnaden är att jag nu har varit med om en dröm på riktigt och kan glädjas åt det som hänt. för det kan jag faktiskt. även om det gör ont och jag saknar henne.

livet har kommit tillbaka nu i ala fall. jag var frusen i några dagar. men nu skrattar jag och är glad som vanligt. även om det inte är som vanligt.
ju mer jag skriver ju mer märker jag att detta kan tolkas helt fel. men det gör inget.

meat is murder. men jag älskar det

hej då